I valet och kvalet

Alltså, det finns så många val att ta itu med här i livet, vissa svårate än andra. Igår valde jag mellan att stanna i Halifax eller åka till NY över helgen, det va ett ganska lätt val, men sen finns det ju även följande mer knepiga situationer...



Att sticka färdigt strumporna som är på väg att bli stl 44 och hoppas på att krympa dem eller repa upp hälen och sticka om till en vrist något mer liknande stl 39.








V.S.

Kan ni gissa min halloweenutklädnad?


Ledtråd 1:
Ledtråd 2:fortsättning följer...


Hoppsan!

Oj, råkade jag klicka ja? Oj, flyllde jag i alla mina kontokortsuppgifter?

Oj, har jag precis bokat en weekend i New York?

Blötetider

Det regnar i Halifax, och då menar jag inget litet duggregn utan sådär så att det känns som att halva havet blåser in över oss. Vid ingången till vårt kära Fenwicktorn strömmar vattnet ner från 33 våningars höjd och ger en en välkomnande dusch innan man hunnit innanför dörren och utanför fönstret ligger dimman mjölkvit. Tur då att man kan kura ner sig under en filt med lite stickning (jag har lyckats göra min första häl nu!yey!) och tentaplugg.

Mysbyxornas land

oo vad jag är lat idag. Men det får man va när man har nya mysbyxor, för det händer ju liksom inte så ofta.

Kanada verkar för övrigt vara mysbyxornas land. En inte så ovanlig syn i skolan är tjejer med nån liten tight huvtröja, flanellpyjamasbyxor och ugg-skor. Senaste modet...?

gaah va bra!


Pollisonger och asbra musik, vad mer kan man önska sig en fredagskväll?

Jag säger bara: HILOTRONS

De var lätt värda att vänta på!

Skrotnisse nästa!

Idag alltså har jag lyft skrot, och då snackar inte om att bära ut källsorteringen utan skivstänger!

Inte för att det va så många skivor på stången, men ändå! I som jag delar lägenhet med är utbildad personlig tränare, så hon har tagit sig an mig (som det lilla träningsvrak jag är) och fick mig att känna mig lite bättre till mods i mina mjukisbyxor bland muskliga spännistyper och läskiga maskiner på gymmet.

Det kändes dock tryggare när jag kom hem till spisen igen och kunde koka henne en chiligryta som tack för hjälpen. Jag tänkte att det här kunde bli en bra vana så att jag får tummen ur och inte tappar alla mina muskler helt, men vi får väl se vad som hinns med mellan läxorna.

Igår hade jag iaf sista midterm-tentan och jag ahr redan fått tillbaka godkänt på två, så här puttrar det på minsann. Detta firades med några öl på närmsta baren Bearlys där de tydligen har karaokekväll på onsdagar med dansgolv och allsång i alla åldrar. Rätt mycket bättre än John Bull må jag säga. Va där med min vän B och hennes kompisar. Känns gött att ha kommit in lite olika kompisgäng nu sådär att man kan gå omkring på campus och heja på folk utan att det är påhopp på okända männinskor (vilket jag annars brukar sysselsätta mig med) och att de faktiskt hejar tillbaka.

Wonderful wonderfalls


Det kan tyckas att jag snackar mycket om tv-serier i den här bloggen, men det är lite en av mina laster, och när jag hittar nånting bra så kan jag liksom inte låta bli att dela med mig. Just nu är det Wonderfalls som får trilla in som uppmuntran mellan mina studysessions. Helt fantastiskt med en serie om en tjej lika gammal som mig som jobbar i en turistshop vid Niagara falls medan hon funderar på vad hon vill göra med sitt liv och sin examen i filosofi. Det lilla extra med den här serien (förutom 2 dösnygga killar att dreggla över) är att olika leksaksdjur/djurbilder/djurstatyer börjar prata med huvudpersonen och säger till henne att göra saker som får ödesdigra konsekvenser... Med andra ord en lagom skruvad serie helt i min smak!

Ett litet smakprov kanske?

Ballongmorgon

Det ligger ballonger i olika färger utspridda på mitt golv.
Det gör mig glad
och jag är glad att det går att hitta
fina vänner även här.

Utöver det så fick jag igår 1kg lösgodis direktimport från sverige med släkten.
Livet e allt gött!

obs! obs!

Nya bilder uppe nu!

smakprov:
Point pleasant park

Blackberries

Cinni i majs-sjalen jag stickat

Nu börjar ett nytt år i Kristinlivet!

Det kan man ju inte låta bli att fira, iaf inte om man är Kristin.

...pust

Okej, jag har skrivit två tentor och dissikerat en stackars fisk idag, det är officiellt synd om mig!

Jag vaknade 04.58 med ett ryck, såg DNA-primers fladdra förbi under ögonlocken och trodde att jag försovit mig. Sen pluggade jag 8-9.30, lyckades missa bussen och kom 5 minuter försent till tentan. Och det var bara början på dagen... På det följde oförståliga tentafrågor, en lärare som tyckte att man kunde ha en timmes prov och sen föreläsning på det, en könlös fisk och vetskap om allt annat jag har kvar att göra...det enda som kunde rädda dagen var lite hemlagad mat, så sen spenderade jag resten av kvällen framför spisen och såg ett halvt avsnitt Pushing daisies, inte helt fel!

Thanksgiving

Nu har jag nog fått min beskärda del av kulturutbyte för ett tag.
Här har det firats thanksgiving fast den egenliga dagen egentligen är imorgon (måndag). I fredags var jag på middag ute i förorten hos en av våra koordinaters(som tar hand om utbytesstudenter) föräldrar. Vi var 40(!) utbytesstudenter från hela världen och hennes mamma hade lyckats hitta en stackars kalkon som vägde hela 11kg att stoppa i ugnen. Till det va det en massa olika mos (lagom löstandsvänligt) och stuffing av squash, kålrot & potatis, coleslaw samt hembakt bröd och tranbärssylt såklart. Oj höll ju nästan på att glömma pajerna, jo efter maten är det ju efterrättspajer som gäller; pumpa, äpple blåbär you name it! Det va trevligt att hänga med x-changiesarna och prata med lite folk jag inte pratat med förut men mer överkäck människa än mamman i familjen får man nog leta efter.

Igår va jag på marknaden, köpte kassarna fulla med grönsaker & äpplen och hängde i solen med den tyska tjejen Mirjam (som jag bl.a. ska gå på feist med) Sen på kvällen va det dags för hela kalkonfaderullan igen, denna gång i knytisform hemma hos min kompis Bria och hennes kollektiv. Jag hade gjort äppelpaj på svenskt vis (som tydligen här inte kallas för pie utan crust) och jag fick vara med om ett historiskt ögonblick framför tv:n då en ny signaturmelodi till hockeykväll (som i kanada är as-stort) korades. Där träffade jag en tjej somhade varit i Lund i våras och tydligen har en kompis som pluggat där och varit med i kalmar nation! Galet att se bilder på folk som ajg visste vilka de var...

Som om inte allt det räckte för en kväll så följde jag med Cinthia på konsert på the Marquee och såg You say party! We say die! med Ruby Jean and the thoughtful bees och Wintergloves som förband. Riktigt bra konsert där alla banden hade ett eget sound. Ska se om jag kan lyckas hitta en sladd till min mp3-kamera och lägga upp lite bilder från konserten.

Idag skiner solen in genom trädkronorna i Halifax och all tid har spenderats vid ett picknick bord utanför skolan pluggandes molekylärekologi. Inte helt lätt, snarare motsatsen, och jag hade lätt kunnat behöva mina brtighta biologvänner där hemifrån till att hjälpa mig förstå DNA:ts mirakulösa värld (HJÄLP!) På tisdag är det två midterms som väntar så vi får väl se hur det går. Nu tillbaka med näsan i boken om jag inte somnar.

Lingonläckert

Alltså, mästerkocken har gjort det igen va!

Kristins läckra lingonbullar ca 20 st

2 msk jäst (ok jäst-försäljningen i kanada är störd)
5 dl mjölk
1 dl olivolja
3 dl lingonsylt
1 kg mjöl
3 dl natural wheat bran
½ msk salt
pensla med ägg och strö på solrosfrön
Grädda 365 grader farenheit (tjaa 250 C kanske)

godare än så blir det liksom inte!
Hade ni varit i Halifax hade ni imorse fått avnjuta dessa bland mycket annat på vår finfina knytisbrunch.

wisdoms from a soap

Jag tittade på Greek (väldigt banal high school serie som ändå kan vara underhållande) och en kvinna (som f.ö. spelades av samma skådis som spelade Brenda och Brandons mamma i Beverlyhills) i serien sa:

"There are very few things in life that are worth being afraid of"

Den gick rakt in kände jag. Det är mitt nya livsmotto. Jag ska sluta va så förbannat rädd för fåniga saker som att prata med folk jag nästan inte känner, fråga om folk vill hitta på något, om de vill göra ett grupparbete tillsammans eller bara att allmänt säga vad jag tycker.

Hittills har det nya mottot funkat bra. Jag har träffat 2 nya vänner och gjort en fantastiskt fin muntlig presentation om alger och varit och ätit på en galet ball liten diner. Yey, go me! Nästa steg blir att försöka våga göra saker själv.

Brunch brunch brunch!

Okej, imorgon ska jag ha brunch hemma hos oss! Det må låta som ett litet event, men när man har att göra med utbytesstudenter så kommer det sällan en...utan 14 pers! Tur att jag påpekade att det va knytis-brunch! Jag älskar att ha sovmorgnar, det är det bästa som hänt mig här i Kanada. Nu känner jag mig som ett litet barn som ska ha födlesedagsklas hihi imorgon ska jag gå upp klockan sju och baka lingonbröd, för 09.30 kommer gästerna. Ska bli spännande att se vad de tar med sig!
Vad hade ni tagit med er till en knytisbrunch?
Nu måste jag sova, gotennacht!

The surroundings

Jag tänkte att vid det här laget så kanske ni blivit lite nyfikna på hur det egentligen ser ut i Nova Scotia och eftersom jag idag varit ute på fältdag med min aquaculture kurs och bussat nedåt längs med kusten fann jag det passande att ta tag i denna fråga.

Nova Scotias natur kan enligt mig beskrivas med tre ord:

1. Hedlandskap

2. Blandlövskog

3. Barrskogsskärgård

I jakten på torra tår

Igår gav jag upp.
Det finns helt enkelt en gräns till vilken man kan forstätta använda ett par skor, hävda att det är ens favoritskor och ha så nednötta gummisulor att favoritsysselsättningen på tråkiga lektioner är att sitta och pilla in fingrarna för att plocka ut smågrus ur hålen.
Med andra ord; igår gick jag ut på skojakt efter skolan.

Först hittade jag en sneakersaffär med coola sneakers i galna färger och hip hop tröjor på väggarna. Fint, men inga som kändes rätt. Sen va jag inne på en sportaffär och kostaterade för de som jobbade där att alla snygga skor bara fanns i herrstorlekar. Varför får sportmårken alltid för sig att tjejer vill ha samma skor som killar fast i rosa och babyblått?!?

Efter det hittade jag ett par fina gummistövlar i en skoaffär och konstaterade att endast mitt skadade ben (som jag ju redan berättat har mindre muskler än en pensionär) lyckades komma ner i stövelskaften. Sen började hela skoindustrin störa mig. Kan man inte få ha vältränade vader och bra smak om man e tjej eller? Tillslut hittade jag iaf ett par skor som jag va helt nöjd med på nån sorts snowboard/skate affär så nu slipper jag förhoppningsvis blöta tår i fortsättningen.