När jag läser Nina Hemmingsson önskar jag att jag kunde vara lite mer vulgär och inte bry mig så mycket om va andra människor tycker. Men nu är jag ju trots allt inte henne utan mig själv och jag är trött på att serietecknare alltid ska dra upp en massa ångest och depression. Känner igen lite från Joanna Rubin Dragers fröken livrädds tankegångar. Okej, ångest ångest...det stora mörkret... men allt det andra är så mycket roligare att läsa om. Detta vill dock inte säga att jag inte tycker att dessa två är fantstiskt klockrena serietecknare tvärtom, om du tar dig igenom alla ångestteckningar vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar