När himlen e blå, tankarna grå och alla mina saker plötsligt gula

Ibland när man åkt långt ifrån det man räknar som hemma kan det hända att det där kallat hemlängtan infinner sig. Det är egentligen inte en specifik känsla utan lite mer som tusen tankar i en. Man undrar lite hur livet varit om man fortfarande varit hemma, man saknar att vara omgiven av folk som känner en så pass att man inte behöver oroa sig för att ens dåliga sidor ska skina igenom och ifrågasätter värdet av att göra någonting nytt.

Det finns dock saker som råder bot på detta. I mitt fall va det ett paket pepparkakor i form av en present från fina C som hon hittat i mataffären, en kväll med indie-konserter på Gus' pub tillsammans med folk i flanellskjortor stora glasögon och fina handväskor, ett nytt stickprojekt och fina kloka ord från vänner där hemma.

I övrigt har det varit mycket att göra i skolan med alla tusen (ok bara 4 men ändå!) kurser, en del fest och sena pluggkvällar på biblioteket. Den här helgen är lugnet själv, och igår gick F & jag förbi filmfestivalen, satt på 3e raden och blev sjösjuka till dogma-filmen Fix som för övrigt va rätt ball.