Om att bygga bo

Hur l��nge m��ste man bo p�� ett st��lle f��r att det ska vara ens hem? Nu har jag bott h��r i kollektivet i 2 �� ��r och det ��r snart 4 ��r sedan jag l��mnade Uppsala med min ryggs��ck p�� ryggen f��r att bygga eget bo h��r i Lund. Pappa skjutsade mig till bussh��llplatsen och l��ten "Nej" med Raymond och Maria kom p�� radion; "Nej, jag s��ger nej, jag s��ger nej, jag kommer aldrig, aldrig tillbaks,
till eran stad, till erat liv, jag kommer aldrig, aldrig tillbaks,
till den ni sa, ja skulle va, ja kommer aldrig, aldrig tillbaks,
till deras stad, till deras liv, jag kommer aldrig, aldrig tillbaks." sj��ng de och Pappa tittade p�� mig och sa; - Men du kommer v��l och h��lsar p��?

Nu, fyra ��r senare ��r Lund mer hemma ��n n��gon annanstans och biljetten bokad till ett nytt m��l. Den 14e augusti flyger jag till Kanada. F��rst ville jag inte boka n��gon hembiljett utan se vart jag tog v��gen, men det visade sig vara h��lften s�� dyrt att boka tur och returresa ��n enkel. Samh��llet vill inte riktigt att folk ger sig ut p�� ��ventyr, att de g��r saker spontant och oplanerat. Om man reser n��gonstans ska man helst garantera staten att man kommer tillbaka, inte g��r n��gra vilda utsv��vningar utan h��ller sig inom ramen f��r vad man borde. En billigare resa f��r att r��tta sig till ledet.

Vad de inte vet ��r att jag innerst inne inte ser hemresan som n��tt definitivt. De kan boka in mig om de vill, men jag t��nker inte lova att s��tta min rumpa p�� en av iceland airs flygstolar om det inte verkligen ��r vad jag vill.

Idag fick jag ett brev av Dalhousie accomodations. som v��lkomnar mig till mitt nya "home-away-from-home". Det l��ter inte helt ��vertygande. Jag hade tyckt b��ttre om att de v��lkomnat mig till mitt nya hem, men det ��r v��l inte s�� mycket man kan g��ra ��t den saken. I vilket fall som helst s�� har jag f��tt ett rum i ett "three-bedroom, student-shared apartment" i Fenwick Place som ��r den h��gsta byggnaden ��ster om Montreal. Vill ni se fler bilder klicka h��r.