Den felnavigerande piloten

Det blåser i Halifax, och på 23e våningen kan man lätt säga att det märks! Tur då att det är varma vindar och strålande sol. Enligt några i min klass har det idag varit den varmaste dagen i hela augusti. Vad gör man då den varmaste dagen i augusti? Jo, sitter inne och försöker individbestämma valar utifrån deras stjärt och ryggfenor. Sjukt kul, men lite synd på det fina vädret.

Igår var jag med om det mest bissarra i min skolhistoria. Vi skulle enligt schemat dissikera ett marint däggdjur och vår lärare hade några dagar innan kommit över en strandad pilotval, 9 feet lång. Det var en ung hane som hade strandat ensam på en strand utan att man visste varför. Det var vad vi skulle försöka ta reda på. Ditrest för att hålla i det stora eventet var veterinären Pierre, en liten gråhårig man med glasögon och lustiga grimaser som brytandes på canadens-franska med stor entusiasm högg in i det fasta valspäcket. Som ni förstår var det en ganska sörjig historia, men alla var vi med och karvade lite, bröt revben och petade på lungorna så att det frasade under fingertopparna. Det var spännande att se hur allting såg ut innuti valen och vi fick lära oss att parasiter är mycket vanligt i deras system, och att de oftast inte gör så mycket skada. Någon anledning till varför vår lille pilot navigerat upp på land fick vi dock inte, så det var bara att tvätta av sina blodiga händer och traska hemåt i kvällssolen.

Imorgon börjar det stora äventyret ute till havs. Sen får vi se vad jag kommer hem med för skörd av val-spotting. Jag hoppas på blåval och kaskelott, men kommer mer troligt att få se knölval och vikval. Mest håller jag tummarna för att vi ska få se något över huvud taget och att det fina vädret håller i sig *peppar peppar*. Nu ska jag packa och shoppa matsäck. Mors!

Pierre

Innuti en val

Valens "melon" som den använder för att navigera.