När idén om vad som är hemma
så smått börjar suddas ut i konturerna
vet jag inte längre
var jag helst vill vara.
Bara vara nära
alla mina kära.
Ljusglimtar i mitt minne
Den senaste tiden har jag lite levt på biblioteket, ett fenomen jag inte riktigt träffat på där hemma. Det är som att kanadensare går i masspsykos och spenderar hela helgerna i skolbiblioteket. Det enda som är trevligt med det hela är de otaliga kaffepauserna man får unna sig i gott sällskap och resultatet, att faktiskt få skolarbetet gjort. Har klarat av två uppsatser och en tenta den senaste 1½ veckan, så man kan ju tänka att det inte funnits mycket tid för annat. Där tar ni fel! Effektivitet är min specialité! Här är några höjdpunkter från de senaste veckorna:
- Vi åkte och spelade självlysande minigolf med en massa av utbytesstudenterna, lekte som små barn och väntade på bussar i snöstorm sjungandes Céline Dion.
- C och jag hade glass-picknick i vårsolen, kollade på Mia & Klara, skrattade så vi kiknade och övade in ett Backstreet boys framträdande till Bria på hennes födelsedag.
- Efter att ha fått äta gratis sushi på min alg-labb firades St.Patrick's day, och T och jag hamnade spontant på en gratis bar-konsert vid midnatt med Steve Poltz och Joel Plaskett spelandes gitarr på en liten scen och ett vinglas i handen.
- Filmtittande som Gökboet och Me & you and everyone we know har gjort kvällar längre och sömntimmarna mer fåtaliga men fina.
- Gårdagens spelkväll hemma hos C med galna australienare, zombie-spel med full anarki i regelboken följt av en open mic-kväll i ett kollektivvardagsrum med levande ljus, trubadurer och en smått galen fiolvirtuos som dök upp från ett hörn och spelade Bach med mer dramatik än någon och en vinande snöstorm utanför fönstret.
Symbios
Den här helgen handlar det bara om alger och symbios. Min rumpa har gått i symbios med skrivbordsstolen och kunskap parasiterar på mina energiresurser. Här är en av de små rackarna jag skriver om. En mussla i symbios med alger som på så vis kan tillgodogöra sig fotosyntes!
filmfest
Jag har kollat lite på film på sistone och tänkte dela med mig.
Slumdog millionaire
Bra film, inte "fantastisk jag måste se den igen oh my goood värd 1000 oscar" men ändå fin och en rejäl nostalgitripp till Indien och med sköna Guds stad vibbar. Lite för förutsägbar för att vilja ses om flera gånger men best director och picture kan jag lätt hålla med om att den förtjänade och slutscenen är den värd extra cred för. Har för övrigt fått hela huset här att börja lyssna på M.I.A. låten Paper planes som är himla bra, så det gläder mig.
Låt den rätte komma in
Sveriges bästa regi och foto och välförtjänt till tusen. Den här lilla rullen skulle jag lätt vilja se igen. Man tänker njaa.. svensk vampyrfilm... det här kan bara sluta illa... men ack vad fel. Sci-fi känslan är inte alls där utan det hela blir ett väldigt realistiskt drama i klassiska förortssettings. Det hela blir liksom lite läskigare av att det utspelar sig i miljöer man känner igen sig i. Klart sevärd, kanske inte om och om och om och om igen men lätt mer än en titt.
W
What can I say... Kan tänka mig att för den som är ordentligt insatt i amerikansk politik är detta en höjdare, men för mig alldeles för många bordsdiskussioner och hopp mellan olika år hela tiden gör en mer förvirrad är intrigerad. Alla vet att Bush är ett as och den här filmen gör honom inte mer sympatisk. Påminner mig om filmen The Queen men bleknar i dess skugga då den filmen faktiskt visar en ny sida av någon som alla vet vem det är. Något varje biografisk film bör göra. Nä, den här hade jag kunnat kolla halva och sen gått och lagt mig utan dåligt samvete.
Slumdog millionaire
Bra film, inte "fantastisk jag måste se den igen oh my goood värd 1000 oscar" men ändå fin och en rejäl nostalgitripp till Indien och med sköna Guds stad vibbar. Lite för förutsägbar för att vilja ses om flera gånger men best director och picture kan jag lätt hålla med om att den förtjänade och slutscenen är den värd extra cred för. Har för övrigt fått hela huset här att börja lyssna på M.I.A. låten Paper planes som är himla bra, så det gläder mig.
Låt den rätte komma in
Sveriges bästa regi och foto och välförtjänt till tusen. Den här lilla rullen skulle jag lätt vilja se igen. Man tänker njaa.. svensk vampyrfilm... det här kan bara sluta illa... men ack vad fel. Sci-fi känslan är inte alls där utan det hela blir ett väldigt realistiskt drama i klassiska förortssettings. Det hela blir liksom lite läskigare av att det utspelar sig i miljöer man känner igen sig i. Klart sevärd, kanske inte om och om och om och om igen men lätt mer än en titt.
W
What can I say... Kan tänka mig att för den som är ordentligt insatt i amerikansk politik är detta en höjdare, men för mig alldeles för många bordsdiskussioner och hopp mellan olika år hela tiden gör en mer förvirrad är intrigerad. Alla vet att Bush är ett as och den här filmen gör honom inte mer sympatisk. Påminner mig om filmen The Queen men bleknar i dess skugga då den filmen faktiskt visar en ny sida av någon som alla vet vem det är. Något varje biografisk film bör göra. Nä, den här hade jag kunnat kolla halva och sen gått och lagt mig utan dåligt samvete.
Morgonintro
Att bli väckt halv åtta på morgonen är helt ok,
om man vaknar för att det är strålande glittersol över havet utanför fönstret.
I vardagsrummet blommar tulpaner och Edgar (vår lilla dinosauriebebis som S tog med sig i ett egg hem från Newfoundland) har redan krupit ur skalet. Jag känner att vår och alla dess känslor är påtagligt intågande och det är helt ok, trots att de kommer sådär halv åtta på morgonen.
om man vaknar för att det är strålande glittersol över havet utanför fönstret.
I vardagsrummet blommar tulpaner och Edgar (vår lilla dinosauriebebis som S tog med sig i ett egg hem från Newfoundland) har redan krupit ur skalet. Jag känner att vår och alla dess känslor är påtagligt intågande och det är helt ok, trots att de kommer sådär halv åtta på morgonen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)