Dokumentera mera!
På senaste tiden har jag sett en hel del dokumentärer. Om man vill se dokumentärer på internet så är SVT play en guldgruva. Deras senaste satsning DOX där de visar stora internationellt kända dokumentärer som gått på bio känns riktigt lyxig. Den senaste veckan har jag klämt av både Videocracy och Bananas* från den serien.
Vad är det då som fascinerar med dokumentärer? För mig tror jag det är tanken på att verkligheten kan vara lika sagolik eller grym som sagan. Genomgående för de flesta dokumentärer är att där finns något som upprör, något provocerande som biter sig kvar efter sluttexterna. Små manifestationer. Det är inte alltid feel-good känslan infinner sig, men när den gör det blir den nästan lite större eftersom man suttit där med hjärtat i halsgropen och hoppats på riktigt.
Här är en lista på dokumentärer som nyligen visats på tv:
- Hästmannen: Denna dokumentär såg jag för ganska länge sedan men den har även repriserats nyligen på SVT. En underbar skildring av en gammal bonde som vill sköta sin gård som man gjorde förr i tiden. Ett varmhjärtat porträtt av en fantastisk karaktär som strävar mot samhället.
- Videocracy: Jag hade hört ganska mycket om denna dokumentär utan att för den delen lyckats göra mig en riktig uppfattning om vad den skulle handla om. Det var intressant att se Italien från perspektivet av att vara en TV-styrd nation och visst blev man chockerad av många av de karaktärer som presenterades i dokumentären. Dock fick jag lite en känsla av att denna dokumentär inte kunde skildra det allmänna folket mer än vad en dokumentär om sveriges big brother sökande och kändiselit skulle göra här.
- Bananas!*: Även den här dokumentären hade jag höga förväntningar på. Även fast temat för filmen var viktigt och upprörande så greps jag inte helt med i att känna för karaktärerna i filmen. Speciellt inte huvudpersonen, advokaten som jobbade för att samla ihop arbetarna mot jättebolagen och körde runt i sin röda ferrarri.
- Sanningen om Bonnie och Clyde: Innan jag började titta på den här dokumentären visste jag näst intill inget om Bonnie and Clyde. Deras namn fanns i mitt bakhuvud, registrerade som det klassiska kriminella paret. Därför var det himla spännande att få höra om deras liv utifrån ett insider-perspektiv genom Blanche Barrows anteckningar.
- Jakten på Bernhard: Det faktum att denna dokumentär till största del utspelar sig i Lund gjorde att jag kände mig extra engagerad. Hade jag träffat Bernhard någon gång? Hade jag inte sett hans lappar nån gång under det första året jag bodde i Lund? Att se hur gamla och psykiskt sjuka människor hamnar utanför samhället och stöts bort på det här sättet känns sorgligt och svårlöst och den här dokumentären plockar verkligen fram personen bakom papprena.
Vilka är era favoritdokumentärer och varför?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)