Jag måste skaffa mig ett par steppskor!

Packpoesi

Bananlådorna tätnar och målet närmar sig, ändå har inte känslan infunnit sig. Det känns inte i magen att jag snart är på väg, det känns inte att jag redan blivit tvungen att säga hejdå till vänner med en tidsfrist på 10 månader tills vi möts öga mot öga igen. Jag är inte rädd för att det inte ska bli bra i Kanada, jag är inte rädd för förändring, bara lite sorgsen över att sätta punkt för det här kapitlet. Kanske skulle jag sluta dela in livet i kapitel, men det är svårt att låta bli när saker och ting får så naturliga slut. For till Berlin och levde i en liten bubbla där jag inte behövde planera och fixa, nu är jag mitt uppe i rushen, i 140 med håret fladdrande och snor i halsen. Kanske blir allting bättre, kanske inte_men det är ju smällar man får ta.

Låda på låda
bygger ett liv som varit
kan skickas på posten
return to sender
men inte än på ett tag.

När det känns som att alla andra gör roliga saker medan jag sitter här med min dumma fot så tittar jag på bilder som denna:och tänker SNART...!

Festivalhöst som kompensation!

Ja, eftersom det inte blir s�� mycket festivalande eller konserter eller s��nt alls f��r mig i sommar s�� har jag hittat det ultimata alternativet; Halifax pop explosion som ska vara "one of Canada���s most respected festivals & showcases for new and emerging music, art, and culture". ��n s�� l��nge ��r bara Ron Sexsmith bokad, men jag tror det kan bli riktigt bra + att det ��r precis efter min f��delsedag (21-25 okt) = perfekt f��delsedagspresent till mig sj��lv!

En gammal vän

Ett litet projekt har artat sig då jag i min innestängda tillvaro plockat upp gitarren igen i ett försök att lära mig plocka en till låt. Här är mitt mål: